Jamaica (eng. uttal /dʒə'meɪkə/, sv. uttal /ja'majka/) är en önation ingående i Stora Antillerna i Karibiska havet, 234 km lång och som mest 80 km i nord–sydlig riktning. Ön ligger cirka 145 km söder om Kuba och 190 km väster om Hispaniola. Jamaica har nu till övervägande delen en afro-amerikansk befolkning, ättlingar till de slavar som spanjorer och britter förde dit, men före Christofer Columbus ankomst 1494 beboddes ön liksom de större grannöarna av arawakantalande taínoindianer, som invandrat från Sydamerika mellan 4000 och 1000 f.Kr. Dessa urinvånare kallade ön Xaymaca, vilket betyder "Landet av skog och vatten" eller "Landet av vattendrag". Indianerna förslavades och utrotades helt eller nästan helt, dels genom sjukdomar som smittkoppor som européerna drog med sig. De saknade européernas immunitet mot sjukdomen. De skadades också av hårt arbete i sockerplantagerna som lämpade sig i klimatet. Dagens jamaicaner anser dock att de alla har lite indianblod i sig vilket bekräftas av arkeologiska fynd som visar att delar av taínoindianernas kultur överlevt.
Spanjorerna kontrollerade aldrig hela ön beroende på ständiga attacker från britter och pirater i en ohelig allians. Jamaica, då kallat "Santiago", var en spansk besittning formellt fram till 1655 då det sista spanska fortet erövrades av engelsmännen. Jamaica blev senare "Brittiska kronkolonin Jamaica". Landet blev en suverän stat 1962, men erkänner ännu Elizabeth II som sin drottning.